Hej!
Jag heter Niklas Gyllensporre, vad trevligt att du vill hälsa på min familje- och släktsida!

EN (OVANLIG) SLÄKTHISTORIA

Jag är gift med Sara, som är uppväxt på västkusten. Familjen består även av tre små döttrar Lovisa, Fleur och Nicole samt en lite gosse, Nils

Släkten Gyllensporre har sina rötter både i Västerbotten och långt bort i Makedonien.

När det gäller släktens efternamn finns det en färgstark historik. Min farfars farfar var bosatt i staden Manastir i Makedonien (nuvarande staden Bitola). Där föddes min farfars far och tillbringade sina uppväxtår. Han flyttade senare till Konstantinopel under den ottomanska eran.

Före år 1934 hade befolkningen i Ottomanska riket inga efternamn förutom de som hade titlar, vilka användes som efternamn. Min farfar föddes år 1914 och under huvuddelen av sin uppväxt fram till år 1934 hade familjen efternamnet ”Pascha” som var en ottomansk titel som gavs åt högre militärer och tjänstemän. Militära paschor bar ofta gyllene sporrar.

År 1934 avskaffades titulaturen i Turkiet och alla medborgare skulle istället anta efternamn. Familjen på min pappas sida antog då namnet ”Öztürkmen”.

Min farfar var officer i armén och tjänstgjorde bl a som militärattaché vid utlandsposteringar. Som brukligt var på den tiden sattes barnen till diplomattjänstemän i internatskola. Därför lämnade min pappa, Güray, tidigt sitt födelseland och studerade på internatskola i England från det att han var 12 år.

Även på mammas sida finns det militärt förflutet. Min morfar tjänstgjorde under flera år i soldatuniform under andra världskriget och bevakade svenska gränsen. Även andra i släkten tjänstgjorde för kronan men sedan 1800-talet ägnade sig i huvudsak åt det betydligt fredligare yrket skogsbruk i Selet utanför Skellefteå.

Min mamma, Irené Johansson, växte upp i Skellefteå men lämnade Västerbotten som ung och flyttade till Stockholm. Det var där i början av 1960-talet som hon och min pappa träffades. De gifte sig i S:t Örjans vackra kyrka (Skelleftehamn) där jag är både döpt och konfirmerad.

Jag tillbringade mina uppväxtår i Skellefteå med ishockey och fotboll som största sportintressen. Varken språkkunskaper eller några andra traditioner från pappas födelseland överfördes till oss i nästa generation. Därför är jag tacksam att vår familj så helhjärtat tillämpat de fina kulinariska traditionerna i Västerbotten med Wästerbottenost, hjortronsylt, griljerad julskinka, surströmming, blöta (tunnbröd doppat i skinkspad) på julbordet samt färsk mandelpotatis och sillröra vid midsommarfirandet. Det är traditioner jag även fört vidare till mina barn.

För mig och mina bröder kändes det rätt att ha ett namn som famnade hela vårt ursprung och påminde om de militära rötter, och till och med anor, som finns på familjens båda sidor. Därför heter vi numera Gyllensporre. Den militära traditionen har förts vidare genom min bror Dennis som är generallöjtnant i Försvarsmakten.

Familjens jul i London

Vår gosse Nils Gyllensporre